Veckans upptäckt

och revidering

Av olika anledningar har veckans inlägg reviderats och skrivits om efter lite efterforskning på internet. Diagonalmetoden som används i samband med komposition och även finns som beskärningsalternativ i Lightroom är inte bara en så enkel sak som raka diagonaler mellan hörnen i en kvadrat. Och den förväxlas ibland med diagonalregeln som är just bara det – raka linjer mellan de fyra hörnen i en kvadrat, lite förenklat.
Jag har valt att beskriva diagonalmetoden eftersom den är mer användbar, åtminstone i mina ögon. Att andra använder den och att Adobe till och med valt att inkludera den i Lightroom har en anledning.

Först en liten förklaring till själva fenomenet diagonal som sådan 

Diagonalen

ostatisk och spännande

Att lägga delar av eller hela motivet i en diagonal riktning gör bilden mer dynamisk och intressant. Anledningen till det är att en lutning i sig skapar en rörelse åt endera hållet beroende på innehåll. En vertikal likväl som en horisontell riktning är statisk och klar och inte på väg någonstans.

Det ligger en gnutta osäkerhet och spänning i en diagonal – vart är vi på väg – upp eller ner – höger eller vänster?

Perspektivriktning och fart

Perspektiv skapas ofta genom att lägga vägar, floder, husrader i en diagonal riktning. Att skapa djup och riktigt starkt perspektiv i till exempel en lång grusväg åstadkoms bäst genom att använda en diagonal riktning.

Ett annat exempel som har starka diagonala linjer är trappor och som dessutom är en plats där människor tenderar att vara i rörelse. I exemplet trappa och att komponera i en diagonal riktning kan man placera rörliga människor och än mer öka känslan av fart, rörelse och dynamik.

Hur det hela började

och varför?

Diagonalmetoden(DM) som den kallas är snarare en upptäckt än en urgammal kvarleva från antiken. Det är dessutom en väldigt ny upptäckt och så sent som 2006 upptäckte den holländske fotografen och föreläsaren Edwin Westhoff metoden. Efter att länge undervisat tredjedelsregeln genomförde han visuella experiment för att undersöka varför tredjedelsregeln och dess princip gick ut på att placera motiv eller viktiga bildelement i knytpunkterna eller i linjerna endast ungefärligen.

Han letade efter och fann en mer precis metod och upptäckte efter att ha studerat massor av motiv att de ofta var placerade just på diagonalerna i en kvadrat.

Diagonalregeln bygger på enkel matematik och utgår från att man ritar in tänkta linjer 45 grader från varje hörn av bildytan. Du får då fyra diagonala linjer som bilden nedan visar.

Hur används då regeln?

För att implementera diagonalregeln korrekt måste detaljer, viktiga eller intressanta delar av bilden ligga precis på endera av dessa diagonal linjer. Var som helst på någon av linjerna och det behöver alltså inte vara i knytpunkterna.

I denna bild finns ett par diagonaler och en intressepunkt – försök lista ut vad och kolla sedan på miniatyrbilden under denna

Diagonalmetoden uppritad och ni ser att både gren och kropp följer diagonallinjerna och att den viktigaste delen i bilden, ögat, ligger precis på en av diagonalerna

I denna bild på ett rådjur kan ni säkert lista ut var diagonalerna är och vad de träffar

Som ni nedan ser hamnar både öga och mun i linje med diagonalerna men även grässtråna på höger sida

Nästa vecka blir det mer om kompositionsregler och vi tittar närmare på triangelregeln