Kameran ser A
Synsinnet ser B
Vad vi egentligen ser är en rekonstruktion av objekten i vårt sinne baserat på indata från ögonen – inte själva ljuset som tas emot av våra ögon. Det innebär att vi ibland ser icke-existerande saker som t ex. färg på ett svartvitt motiv, känsla av rörelse i en statisk bild, föremål som verkar större eller mindre än andra föremål i bilden osv…
Har han ”alla hästar i stallet” tänker du nu?
Jodå – sök på google på t ex. ”eye illusions” och ni kommer att hitta massor av konstiga och helt otroliga effekter som lurar vårt synsinne.
3 tips hur vi kan utnyttja det faktum att synsinnet är såpass lättlurat?
Färg i svartvit bild
Lösning:
Rama in med en bred passepartout i den färg du vill tona din svartvita bild med.
Ju bredare desto större effekt.
Tänk också på att färgen på ramen och väggen ökar eller minskar effekten ytterligare.
Värt att tänka på – vilken bakgrundsfärg har du på din webbsida i ditt svartvita galleri..
Och fotoboken…
Bildspelet..
Inte den snyggaste kombinationen kanske men effektfullt om man vill värma upp den svartvita bilden.
– Vilken nyans skulle ni vilja säga att den mörka delen av stenformationen har?
Rörelse i statisk bild
Lösning:
Klassiskt är ju att skapa rörelseoskärpa antingen i efterbehandling eller vid fototillfället genom att följa motivet och knäppa av en serie bilder.
Ett annat trick är att med hjälp av linjer av typen diagonaler eller ännu hellre S-kurva få ”fart” eller ett ”sug” i bilden.
Få något att se större ut än verkligheten
Lösning:
Ta fram dina gamla dockor eller leksaksbilar och arrangera bilderna med dessa i förgrunden så det ser så verkligt ut som möjligt.
Ta en titt på denna killens bilder så förstår du genast vad jag pratar om – helt enastående EMÖÅ
Så här kan det bli när månen tittar fram bakom Alexanders leksaksflygplan.
Inte samma teknik som killen på länken ovan med bilarna och inte på långa vägar klart – men ni förstår tanken…
Vidvinkelögon men
begränsat skärpeområde
Synfältet har en vinkel på ca 170 grader men av detta område är det bara 2 grader som har synskärpa. Området runt 40 – 60 grader är det som påverkar vår uppfattningsförmåga mest.
40 – 60 grader motsvarar ungefär det vi kallar ett normalobjektiv på 50 mm och har ett naturligt perspektiv i likhet med våra ögon.
Man tror att vi fått vidvinkelseende för att vi skall kunna upptäcka rörelser och från större objekt från sidan. Förmodligen för att skydda oss mot plötsliga attacker av större djur.
TIPS!! Testa och träna din förmåga att uppfatta din omgivning med ögonen.
Fokusera koncentrerat på något i fjärran. Lyft armarna ut åt sidan så att de är parallella mot marken vinkelrätt mot kroppen och med handflatorna utåt. För armarna sakta framåt och rör samtidigt på fingrarna och till slut kommer du att kunna se händerna. När en hand har blivit synlig stoppar du rörelsen på den handen och fortsätter eventuellt med den andra om den inte blivit synlig. Notera vilken vinkel som bildades av de två armarna.
Nu gör du samma sak men försök att se mot horisonten utan att fokusera på ett enda objekt . Titta med vilsam något ofokuserad blick. Upprepa samma armrörelse från dina sidor . Lägg märke till den nya vinkeln på båda armarna när du ser varje handrörelse.
Om du lägger lite tid och tränar på detta kommer du att kunna få de två armarna att vara i linje med varandra och vinkeln kommer att vara nästan 180 grader.
Vindögd och
blyg för skärpans skull
Att se vindögt är bättre än att skela för att uppfatta detaljer och vi uppfattar också detaljer bättre i nedre halvan av vårt synfält än i övre.
Detta är intressant och bäddar för tester framöver – är det därför många vill och fördrar att ha skärpa i förgrunden?
Vi tar det för självklart efter alla år vid dumburken men det kan tänkas vara därför textremsor på tv är lokaliserade nertill?
Gör det själv – en ”vysökare”
eller s.k. Viewfinder
Har du någonsin sett artister och då främst målare som använder sina fingrar för att bilda en kvadrat? Med armarna är utsträckta ramar de in utsikten innan de väljer vilken vy som passar dem. De använder sina fingrar för att visualisera vad de vill göra.
Bättre och mer användbart är att göra en vysökare av modell kartong eller liknande.
Denna typ av hemmagjord sökare används för att hjälpa ögat(som är FÖR bra för oss)att ta bort mycket av detaljerna i periferin så att du kan fokusera på ett visst område som du vill komponera och fotografera.
Normalstorlek
Panoramaversion
För att göra din egen sökare behöver du en bit kartong. Jag använde spill från en passepartout av större modell.
1. Teckna upp sökaren i valfri storlek – min i normalstorlek är cirka 15 x 12 cm – man får prova sig fram och man kan göra flera stycken i olika storlekar. Det går även att göra i mått som passar för panoramabilder.
2. Klipp din kartong och rita sedan in linjer diagonalt över det från ett hörn hela vägen över till det motsatta
3. I centrum (där linjerna korsas) ritar du en rektangel som har samma proportioner som din sensor. I mitt fall Nikon fullformat 36 x 24 mm med dubblerade mått så det blir 72 x 48 mm
4. Skär ut den inre rektangeln med hjälp av en vass kniv eller liknande
Du har nu en liten hjälpreda som kommer väl till pass på nästa fototur.
Sammanfattning om ögat och vårt seende
Synen är vårt mest utvecklade sinne och är det sinne som dominerar när vi medvetet registrerar omvärlden. Synupplevelsen ger oss information om komplexa samband
mellan rum, objekt, ytor, material, texturer och mönster.
Kan vi lära oss mer om hur vi ser och varför och sedan utnyttja det som vi gjort med tipsen ovan ökar fotomöjligheterna.
Vi har nu korg full med möjligheter att testa och lyckas göra fantastiska fotografier.
– Titta på optiska illusioner på internet, översätt och försök göra effekten i ditt fotograferande
– Hitta motiv lättare med ”Viewfindern”
– Leta upp leksaker och trolla fram bilder
Nästa veckas inlägg – kommer vi att lära oss vad hörseln kan bidra med i vårt fotograferande